Diagnoserna fibromyalgi (FM) och kroniskt trötthetssyndrom (CFS) är svåra att ställa, eftersom vare sig laboratorieundersökningar eller andra tekniska undersökningar är till hjälp. Trots att patienterna kan lida av svår värk och invalidiserande trötthet finns inga yttre tecken på att de är sjuka. En noggrann medicinsk intervju (anamnes) med kroppsundersökning, som inkluderar palpation av muskelömhet, är underlag för diagnosen. I det diagnostiska arbetet ingår även att utesluta andra medicinska orsaker till symptomen.
En viktig differentialdiagnos är utmattningstillstånd. Att hålla isär dem från FM och CFS är möjligt, men kräver noggrann anamnes. Såväl sjukdomssymptom som den psykosociala situationen måste kartläggas.
Vår erfarenhet från tio år och mer än 10 000 patientbesök är att patienter med FM/CFS inte avviker psykiskt från det normala. Sjukdomen kan påverkas av psykosociala faktorer (inte minst stress), men vid vår mottagning finns många patienter utan psykosociala problem.
Ett syndrom som är relaterat till FM/CFS är Irritable Bowel Syndrom (IBS), vilket på svenska ofta kallas irritabel tjocktarm. Mellan 40-60 % av patienter med FM uppfyller kriterierna för IBS.
Eftersom sjukdomarna FM/CFS inte erkänts inom medicinen förrän i början av 1990-talet är kunskapen om sjukdomarna inom den aktiva läkarkåren begränsad. Därför får patienten ofta otillräcklig information, och det är inte ovanligt med klagomål rörande "kränkande behandling" av såväl läkare som Försäkringskassan.